Bön

Vad är bön?

Bön är ett ämne som berör oss alla. Varje människa — troende eller inte — har i något skede av livet upplevt en längtan efter att nå ut bortom sig själv, att tala med någon som är större. Bön är just det: ett samtal med Gud. Det är hjärtats spontana uttryck inför sin Skapare.

Bön är inte en magisk formel. Det är inte ett mantra som ska upprepas ett visst antal gånger. Bön är en relation. Det är att öppna sitt hjärta för Gud som för en vän. Ellen White uttryckte det så vackert: “Bön är hjärtats öppnande inför Gud som för en vän.”

Jesus själv gav oss det bästa exemplet på bön. Han drog sig ofta undan till ensliga platser för att be. Trots att han var Guds Son, kände han behovet av att kommunicera med sin Fader. Om Jesus behövde be — hur mycket mer behöver inte vi det?

Vilka böner hör Gud?

En vanlig fråga är: “Hör Gud verkligen mina böner?” Svaret från Bibeln är ett entydigt ja. Psalmisten skriver: “Herre, du hör de ödmjukas bön, du stillar deras oro, du lyssnar till dem” (Psalm 10:17).

Gud hör alla uppriktiga böner. Han gör ingen skillnad på person. Det spelar ingen roll om du är en erfaren kristen eller någon som just har börjat söka. Gud lyssnar. Han hör den korta sucken mitt i en stressig dag lika väl som den långa kvällsbönen vid sängen.

Men Bibeln ger oss också vägledning. Johannes skriver: “Om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss” (1 Joh 5:14). Det handlar inte om att vi måste formulera perfekta böner, utan om att vi söker att förstå Guds vilja och anpassa våra önskningar efter den.

Jesaja varnar dock: “Herrens hand är inte för kort för att hjälpa och hans öra inte för dövt för att höra. Nej, det är era synder som skiljer er från er Gud” (Jes 59:1–2). Obekänd synd kan bli ett hinder i vår bönekommunikation med Gud. Men lösningen är enkel: bekännelse. “Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss” (1 Joh 1:9).

Att be tillsammans med andra

Jesus gav ett särskilt löfte om gemensam bön: “Vidare säger jag er: allt vad två av er här på jorden enas om att be om, det skall de få av min himmelske Fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:19–20).

Det finns en särskild kraft i att be tillsammans. När vi ber med andra, stärks vår tro. Vi hör andras böner och påminns om Guds trofasthet. Vi bär varandras bördor och gläds med varandra.

I den tidiga kristna församlingen var bönen central: “De deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytelsen och bönerna” (Apg 2:42). Resultatet var en levande, växande och kraftfull församling.

Vi uppmuntrar dig att delta i våra bönegrupper och bönestunder i Stockholms Adventkyrka. Gemensam bön är en ovärderlig del av kristenlivet.

Villkor för bönesvar

Bibeln ger oss flera vägledande principer för verksam bön:

Tro. “Men utan tro kan ingen finna nåd hos Gud. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns till och att han lönar dem som söker honom” (Heb 11:6). Tro innebär inte att vi aldrig tvivlar — det innebär att vi trots tvivlen väljer att lita på Gud.

Lydnad. “Mina älskade, om vårt hjärta inte anklagar oss har vi frimodighet inför Gud och vad vi än ber om får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som behagar honom” (1 Joh 3:21–22).

Uthållighet. Jesus berättade en liknelse “för att lära dem att de alltid borde be och inte ge upp” (Luk 18:1). Uthållighet i bön är inte att tjata på Gud, utan att visa att vi verkligen menar allvar.

I Jesu namn. “Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er” (Joh 16:23). Att be i Jesu namn är inte en magisk formel — det innebär att vi ber i enlighet med hans vilja och karaktär.

Svarar Gud på bön?

Ja! Bibeln är full av exempel på bönhörelse. Elia bad och det slutade regna i tre och ett halvt år. Sedan bad han igen och regnet kom (Jak 5:17–18). Daniel bad och änglar sändes (Dan 10:12). Petrus satt i fängelse och församlingen bad — och han befriades på ett mirakulöst sätt (Apg 12:5–11).

Men Gud svarar inte alltid som vi förväntar oss. Ibland är svaret “ja”, ibland “nej”, och ibland “vänta”. Alla tre är svar. Gud ser helheten av våra liv och vet vad som är bäst för oss, även när vi själva inte förstår.

Paulus hade en “törntagg” som han bad tre gånger att Gud skulle ta bort. Guds svar var: “Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet” (2 Kor 12:9). Ibland är Guds “nej” ett större svar än det “ja” vi hade hoppats på.

Är bön en verklighet?

Kritiker menar att bön bara är självsuggestion, att vi talar med oss själva. Men miljoner kristna genom historien vittnar om något annat. Bön förändrar saker. Den förändrar omständigheter, den förändrar människor, och framför allt — den förändrar den som ber.

George Müller, som drev barnhem i England på 1800-talet, fick in miljoner pund som svar på bön — utan att någonsin be en enda människa om pengar. Hudson Taylor, missionär i Kina, upplevde gång på gång hur Gud försörjde på omöjliga sätt som svar på bön.

Bön är inte ett sätt att kontrollera Gud eller manipulera honom att ge oss vad vi vill. Bön är ett sätt att överlämna oss själva till Gud och låta hans vilja ske i våra liv. Det är i den överlämnelsen som den verkliga freden finns.

Allt beror på kontakt med Gud

Hela det kristna livet vilar på vår kontakt med Gud. Utan bön blir vår tro torr och livlös. Med bön får vi kraft att möta livets utmaningar, visdom att fatta rätta beslut och frid mitt i stormarna.

Jesus sa: “Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni det om ni inte är kvar i mig” (Joh 15:4). Bön är det sätt på vilket vi “blir kvar” i Kristus.

Ellen White skrev: “Det finns ingenting som satan fruktar så mycket som att Guds folk ber.” Fienden vet att en bedjande kristen är en kraftfull kristen. Därför gör han allt han kan för att hindra oss från att be.

Mer än tro

Bön är mer än att bara tro att Gud finns. Det handlar om att leva i daglig gemenskap med honom. Det handlar om att göra Gud till en del av varje ögonblick — i glädjen och i sorgen, i framgången och i misslyckandet.

Paulus uppmanar oss: “Be ständigt” (1 Thess 5:17). Det betyder inte att vi ska gå omkring med slutna ögon och knäppta händer hela dagen. Det betyder att vi lever i en attityd av bön — medvetna om Guds närvaro, öppna för hans ledning, tacksamma för hans godhet.

Vårt behov

Vi behöver alla bön. Inte för att Gud behöver bli informerad om våra behov — han vet dem redan. Vi behöver be för vår egen skull. Bönen öppnar våra hjärtan för att ta emot det som Gud vill ge oss.

Jesus sa: “Er Fader vet vad ni behöver innan ni ber honom om det” (Matt 6:8). Ändå sa han: “Be och ni skall få” (Matt 7:7). Gud väntar på att vi ska komma till honom, inte för att han är ovillig att ge, utan för att han vill att vi ska söka honom.

Gud besvarar bön på lämplig tid

En av de svåraste erfarenheterna i bönelivet är när det verkar som om Gud inte svarar. Vi ber och ber, men himlen verkar tyst. Vad ska vi göra då?

Först behöver vi komma ihåg att Guds tystnad inte är detsamma som Guds frånvaro. Psalmisten upplevde detta: “Hur länge, Herre? Har du glömt mig för alltid?” (Psalm 13:2). Men samma psalmist kunde till sist skriva: “Jag förtröstar på din nåd” (Psalm 13:6).

Gud har sin egen tidtabell. Ibland dröjer svaret för att Gud vill förbereda oss, eller för att omständigheterna ännu inte är rätt. Abraham fick vänta i tjugofem år på löftessonen. Israeliterna vandrade i fyrtio år i öknen. Men Guds tid är alltid den rätta tiden.

Bed i tro

“Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden” (Jak 1:6). Att be i tro innebär att vi litar på Guds godhet, även när vi inte kan se svaret. Det innebär att vi tackar Gud redan innan vi ser bönesvaret, i förvissning om att han hör och svarar.

Tro är inte en känsla — det är ett val. Vi väljer att lita på Gud baserat på hans karaktär och hans löften, inte på våra känslor eller omständigheter.

Uthållig bön

Jesus berättade liknelsen om änkan och domaren (Luk 18:1–8) för att lära oss att aldrig ge upp i bön. Änkan kom gång på gång till den orättfärdige domaren tills han gav henne rätt. Jesus sa: “Skulle inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt?”

Uthållig bön handlar inte om att vi behöver övertala en ovillig Gud. Det handlar om att bönen fördjupar vår relation med Gud och förvandlar oss. Ju mer vi ber, desto mer förstår vi Guds vilja — och desto mer kommer våra böner i linje med hans plan.

Bön i Jesu namn

Jesus gav sina lärjungar en underbar försäkran: “Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er” (Joh 16:23). Att be i Jesu namn innebär att vi kommer till Gud i förtröstan på Jesu förtjänst, inte vår egen.

Vi kan komma inför Gud just som vi är — med alla våra brister och tillkortakommanden — för att Jesus har öppnat vägen. Han är vår medlare, vår förespråkare inför Fadern. “Vi har en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig” (1 Joh 2:1).

Att be i Jesu namn innebär också att vi ber i harmoni med hans karaktär och vilja. Det är att be böner som Jesus själv skulle kunna stå bakom.

Guds löften ges på bestämda villkor

Guds löften i Bibeln är ofta kopplade till villkor. “Om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra från himlen och förlåta deras synd och hela deras land” (2 Krön 7:14).

Villkoren är inte godtyckliga regler — de är uttryck för en kärleksfull relation. Precis som en god relation bygger på ömsesidig respekt, tillit och ärlighet, bygger vår relation med Gud på tro, lydnad och uppriktighet.

Gud reder ut tilltrasslade liv

Många av oss lever med rörigt förflutet, komplicerade relationer och ouppklarade konflikter. Gud är en mästare på att reda ut det som vi har trasslat till. “Och vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (Rom 8:28).

När vi överlämnar våra tilltrasslade situationer till Gud i bön, tar han hand om dem. Inte alltid på det sätt vi förväntar oss, men alltid på det sätt som är bäst. Bön ger oss också visdom att handla rätt i svåra situationer — inte i vår egen kraft, utan i Guds.

Ett erfarenhetsmättat liv

Den som lever i bön lever ett rikt liv. Inte nödvändigtvis rikt i materiella ting, utan rikt i erfarenheter av Guds trofasthet, godhet och ledning. Varje bönesvar — oavsett om det är ja, nej eller vänta — blir ett kapitel i berättelsen om Guds trofasthet i våra liv.

De största troshjältarna i historien var alla bedjande människor. Abraham, Mose, David, Daniel, Paulus — alla kände de kraften i bön. Och samma Gud som hörde deras böner hör också dina.

Bön är den kristna själens andedräkt

Precis som vi inte kan leva utan att andas, kan vi inte leva ett kristet liv utan bön. Bön är den kristna själens andedräkt. Det är genom bön vi andas in Guds kraft och nåd, och det är genom bön vi andas ut vår oro, rädsla och synd.

Vi inbjuder dig att upptäcka bönens kraft i ditt eget liv. Oavsett var du befinner dig i din trosresa — om du har bett i hela ditt liv eller om du just nu tänker be för första gången — Gud väntar på dig. Han längtar efter att höra din röst.

Om författaren

George E. Vandeman (1916–2000) var pastor och evangelist. Han grundade 1956 TV-programmet “It Is Written”, ett av de mest långlivade religiösa TV-programmen i USA. Vandeman var en uppskattad talare och författare som genom sin verksamhet nådde miljontals människor med evangeliets budskap.